SM-helgen började med ett kval för båda tävlingarna i tuffa Nödinge-Nol-skogen. Banan började med en kontroll rätt uppför i en tätvuxen sluttning för att sedan fortsätta i nästan lika grön och kuperad skog hela vägen. Det var många som bommade på kvalet och kilometertiderna var långa.

Innan loppet hade jag fått information om att det kunde bli väldigt svårt så jag hade strategin att ta det lugnt och säkert. Dessutom hade jag precis blivit frisk från en förkylning så jag ville spara lite på krafterna. Det visade sig dock att jag tog det lite för lugnt, och även om jag inte bommade bort mig sprang jag tyvärr för långsamt och tog för dåliga vägval för att kvala in till A-final.

På lördagen var det dags för medelfinal. Terrängen och orienteringen kändes väldigt Stockholmslik och var mycket behagligare att springa i, men tyvärr ledde det till några missar i början för mig som gjorde att jag tappade några minuter. Kul var det i alla fall, frånsett backen i mitten där vi tog säkert 100 höjdmeter på en 300 meter lång asfalterad stig. Det kan inte ha varit många som sprang där.

Långfinalen var på söndagen, med väldiga logistikproblem för förarna på grund av de speciella coronareglerna. De skulle bara skulle släppa av oss vid samlingen, för att sedan köra ca 30 minuter till satellitparkeringen, stå där tills vi kom i mål, för att sedan köra 20 minuter till mål och sist 40 minuter hem. Rörigt, jag vet.

Själva loppet gick inget vidare för mig, det var mycket tufft och svåra vägval. Stabilt när man bommar mål med 1,5 minut också, gjorde en 90-graderssväng mitt på sträckan och sprang 100m åt fel håll...

Det var speciellt med ett coronaanpassat SM. Bland annat hade de regions-seedat B-finalen på lördagens medel, vilket gjorde att vi från Uppland startade först så det kändes som DM. Det var såklart tråkigt utan TC där alla samlas efter loppet men samtidigt hann man ändå med att träffa en del vid målet och, på säkert avstånd, snacka sig igenom loppet och vad som hänt sedan sist. Alla jag pratade med höll med om tacksamheten för att vi fick chansen att springa SM trots rådande omständigheter.