Ungdomstafetten inledde som vanligt och L-100:s lag 1 med Edvin, Albin, Agnes och Fanny kom 84:a av 284 startande lag vilket var klart bättre än förra årets 101:a placering. L-100:s lag 2 med Sara, Junia, Isabel, Olivia, Ida och Ella kom 234:a vilket också var klart bättre än förra årets 288:e plats.
I damstafetten startade Lovisa H. som kom in ca 20min efter täten då hon växlade som 262:a av 337 startande lag. Sedan plockade Emma, Sara, Alva och Lovisa W. in placeringar på varje sträcka som till slut blev en 208:e plats som är bra mycket bättre än förra årets 236:e plats.
När starten för 10mila kavlen gick så hade regnet tilltagit och det var ganska mörkt. L-100:s lag 1 var något svagare på förhand jämfört med tidigare år då vi blev tvungna att ta in både löpare från ungdomsstafetten och flyttat upp löpare från andralaget. I starten av stafetten hade vi ändå seniorlöpare i form av Samuel, Waldemar, Fredrik, Hugo och Jesper. Det blev en hyfsad start då Samuel kom in som 139:a, Waldemar på 2:ndra sträckan tappade 16 placering till 155:e plats men därefter tog Fredrik, Hugo och Jesper in placeringar så att vi låg på 114:e plats. Peter Hambäck på 6:e sträckan hade fått den något otacksamma uppgiften att istället för 2:ndralaget springa i förstalaget. Då Peter växlade hade laget tappat till 142:a plats men sedan tog Acke, Edvin, Conny och Anton upp placeringar på varje sträcka så att det blev en slutlig 115:e plats av 310 startande. Vi var i alla fall näst bästa uppländska klubb efter OK Linnés två lag!
Långhundras 2:ndra lag var ett kombinationslag med Länna och det blev en bra start med Johan Edenhamn som kom in på 191:a, Andreas Krafft hade det tufft i den mörka skogen och tappad till 253:e plats men därefter tog Mats Warvelin, Emil Andersson och Jens Lindquist in placeringar så att laget låg på 216:e plats. Patrik Servin på 6:e sträckan tappade till 237:e men sedan tog Albin Warvelin, Klas Birgersson, Arvid Umegård och Sven Wigertz in placeringar så att det blev en slutlig 211:e plats vilket var klart bättre än förra årets 252:a plats men i för sig var det då inte ett kombinationslag. Nu tar vi nya tag mot nästa års 10mila som går på hemmaplan i Kungsängen!

Här är några kommentarer från L-100:s löpare:
Lovisa Hambäck: ”Mina intryck av detta 10milat har varit mestadels väldigt positiva. Tyckte det var riktigt kul med storbuss med Rodhen ner, och ett bra ordnat quiz av Klas. Boendet var lysande, nära tc och mataffär.
Min prestation är jag lite besviken över dock, hade tränat dåligt inför så hade inte riktigt den energin som krävs på förstasträckan. Bommade inte så värst, men gick helt enkelt för långsamt. Spurtade i alla fall ikapp och om Lännas löpare om jag behöver nämna något bra. Synd att jag inte kunde växla ut laget i bättre position, men stabilt löpt av resterande! För att lägga till en liten rolig tabbe jag gjorde - stank citron när jag kom imål för hade inte märkt att det va sportdryck i vätskan så hade hällt hela glaset umara citron över mig :)”

Emma Bromark: ”Resan funkade supersmidigt och det var väldigt skönt att sova inomhus så att man fick chans att torka :) dessutom fanns dusch och bastu ”  Här är en bild från när vi satt ute i regnet framför storbildsskärmen under ett paraply medan det regnade under natten

Mats Warvelin: ”Väldigt trevligt med gemensam bussresa, många positiva fördelar, framför allt säkerheten, ingen behöver köra trött. Bra med gymnastiksalen, även om man inte sov så mycket andra natten. Ishallen är ett vinnande koncept för 10mila, väldigt många kan följa tävlingarna gemensamt oberoende av vädret. Kanske till och med skulle kunna göra en 'camp' inne i hallen eller ute vid storbildsskärmen nästa gång.
Riktigt kul att göra ett gemensamt lag med Länna, man får andra intryck och riktigt bra inspiration.
Min sträcka #3 i andralaget var en riktig fadäs från första början. Johan och Andreas hade inlett med två stabila sträckor och själv ville man ju inte vara sämre. Började med ett vägval på en kilometerlång förstakontroll för att undvika att klättra, i stället fastnade jag i stenblocken och totalt tappade riktning och ordning när jag i närmast panik försökte ta mig bort från området. Slutligen kom jag upp till vägvalsstigen, stressad läste jag fel och tog fel riktning efter en korsning, kom på misstagen efter 150 m och fick vända om. Väl åt rätt håll blev det en slirig och brötig resa men en hygglig kontolltagning. Nästkommande tre kontrollerna gick ok om än i maklig takt i den terräng som erbjöds. Femman blev en längre sträcka där stigvägvalet var det enda alternativet, en liten krok in i ringen, men helt ok. Sex och sju gick bra men till åttan missade jag ett stigvägval för att ta mig upp mot Trollabacken, tog en trasslig senväg dubbelt upp och som lök på laxen gick det några minuter i ringen för att finna branten. Väl uppe på åsen gick det bra och resterande kontroller gick relativt bra.
Skyller självklart alla fadäser på stenblock, sly och murar. Regnet var självklart en bidragande orsak.
Tack för en trevligt arrangerad resa!”

Peter Hambäck: "Efter några timmars sömn så kände jag mig redo och taggad att ge mig framåt 4-tiden på morgonen. Jag var ju väl medveten om att min roll var att inte tappa för mycket. Det gick väl sådär eftersom vädrets gudar gjorde att glasögonen geggade igen under sista tredjedelen av banan. Men, i alla fall, planen var att börja säkert. En kontroll i ett rätt flackt område med ett bra löpvägval, tyckte jag, men jag sprang tyvärr lite för långt. Ingen stor bom men 2-3 minuter blev det nog. Så, sedan var det att skärpa till sig, vilket gick bra. Den första delen av banan var mestadels fin och lättlöpt, men nu var det dags för grönområdet där många hade bommat bort sig. Min gaffling hade dock den 'enkla' stenen bredvid ett hygge. Det var inte längt men det fick mig att inse problemet med grönområdena, där det var lätt att gå precis bredvid kontrollen utan att se den. Det blev en liten bom där men inte farligt. Sedan funkade det bra ett tag, men en utmaning kom när jag skulle passera en våtmark med en del bäckar. Där var det geggigt och det blev ju inte bättre av att jag snubblade till just när jag skulle hoppa över en bäck och föll raklång ner i den samma. Men, det vara bara att ta sig upp och springa vidare. Den stora utmaningen kom dock vid femte sista när himlen plötsligt öppnade sig och sikten blev minimal. Jag insåg snabbt att enda sättet att ta sig fram var att göra lättlöpta vägval längs stigar. Tji fick jag, det som till en början såg ut som ett lättlöpt vägval blev till en klättring på stora stenblock. Sista kilometern till mål var en kamp och det var väldigt skönt när jag kunde lämna kartan till Acke. Nästa år tar jag gärna en dagsträcka istället."

Jens Lindquist: ”Efter några timmars sömn till det sövande ljudet av ett dieselverk utanför sovtältet väcktes jag av Mats Warvelin lagom till att Emil Andersson passerat halva långa natten. Till frukost/nattamat i ishallen fick jag rapporter om vresig och blöt terräng präglat av grönområden och stenmurar. Låter som Skåne tänkte jag och bestämde mig för "runt-vägvals-taktik" så långt det var möjligt. Efter en stark och jämn insats räckte Emil över kartan med orden "Fan va kämpigt!". Bara att bita ihop och ta sträcka för sträcka. Väl ute i skogen kom förvarningarna om terrängens vresighet lite på skam. Vår sträcka drog iväg åt ett annat håll och vi fick inledningsvis lite öppnare och mer lättlöpt terräng. Kontrollerna satt som de skulle (mestadels) och efter ännu ett "runt-vägval" stötte jag på Peter Hambäck påväg ut från en sten i ett grönområde. Peter hade gått ut ungefär samtidigt fast på sträcka 6 i förstalaget. Skönt att känna att man hänger med hyggligt. Efter lite olika gafflingar stötte vi samman igen på den stenrika "helveteshöjden" i slutet av banan och slog följe in i mål.”

Axel Leijon Thorell: ”Gick riktigt bra på min sträcka. Tror att jag bara bommade någon minut så de e riktigt skönt. Tyckte även att terrängen var väldigt fin som de flesta andra inte tyckte.”

Conny Forsberg: ”Spännande väntan med förhoppning om att Edvin skulle hinna till mål innan ”repet” drogs vilket i så fall innebar omstart. Edvin sprang bra men det räckte inte... men jo. Edvin krånglade sig förbi funktionärerna och jag fick gå ut som vanligt. Skönt att slippa hetsen i omstarten.
Sonen hade förberett mig med ”pappa, det finns ingen del av banan som passar dig”.
Det gjorde det självklart att springa runt så mycket som möjligt.
Själva loppet var ganska odramatiskt. Tyckte det var svårt att hålla riktningen i det gröna och la bort lite tid trots att jag försökte vara noggrann.
Har sprungit 10-Mila några gånger förut och tycker att årets terrängområde är det som jag allra minst vill besöka igen...
Feedback. Toppen att resa med tåg och buss. Boende. Uppskattar inomhus mer än tält.”

Sven Wigertz: ”Jag hade inte sovit så bra innan min sträcka då jag även hade som uppgift att vara lagledare och se till att Acke och Edvin blev väckta för att komma i tid till sin sträcka. Regnet gjorde dessutom att jag hade stora problem med imma på glasögonen men det gick till att börja med rätt så rakt på men ganska sakta. Sedan råkade jag ut för några mindre bommar i ett ”tätare” område med gafflade kontroller. På slutet uppe på Trollberget fick jag slut på energin och det blev även en rejäl bom på näst sista men det var ändå kul att klara av den rejäla utmaningen som sista sträckan alltid är.”

Emma går ut på 2:ndra sträckan.

Emma spurtar i mål efter 2:ndra sträckan

Sara på väg uppför backen efter varvning inne på arenan. Hon var en av ett fåtal som orkade springa hela backen!

Alva ger sig ut på 4:e sträckan

Alva spurtar i mål på 4:e sträckan

Lovisorna efter lagets målgång på 208:e plats